Dolda välsignelser

För dom som inte visste om det... så började min dator brinna förra tisdagen. Lite deppigt med tanke på att den 3-åriga garantin gick ut 1-2 månader tidigare. Men det verkar nu som om Apple kommer ersätta min över tre år gamla MacBook Pro med en sprillans ny!!! Alltså, ja, jag kommer få en helt ny dator värd typ 24 000:-

Så nu känns det inte längre som om det gör så mycket att min gamla dator började brinna, speciellt eftersom jag använder mig av Macens inbyggda backupfunktion som gör backup en gång i timman.

Så även om en situation kan kännas mörk och tung så känns det som om Herren ser till vår familj även i så timliga saker som en dator.

Härlig söndag!

Snart är även denna dagen och veckan slut. Ny vecka väntar.

Underbar dag i kyrkan. Underbara vittnesbörd. Verkligen upplyftande.

Pierre (min chef) och Jenny har varit och hälsat på ikväll. Jag lagade ordning lite fetaostfylld kyckling, klyftpotatis och tsatsiki. Det blev riktigt gott! Jenny passade på att ge Linda en bindvävsmassage som verkar ha gjort gott.

Man kan bara hoppas att den veckan som kommer inte bär med sig lika mycket äventyr som den som precis var. Datorbrand, älgolycka, besök på akuten med frugan och negativa besked från försäkringskassan var några av de saker denna veckan bjöd på. Men ändå inbefinner sig ett lugn inom mig som jag försöker smitta över till min fru.

Vi har fått ett löfte att allt kommer ordna sig. Så då kommer det göra det. Jag ska fortsätta att göra allt i min makt att vår situation ska lösa sig, då kommer Herren att uppfylla sitt löfte och hjälpa till med resten.

Julstädning

VILKEN DAG! Städning från morgon till kväll! Men hjälp vad skönt det känns nu efteråt!

Julen börjar ju närma sig och vårt hem har sakta med säkert blivit mer och mer av en dump. Heltidsarbete, sjuk fru, mat, tvätt och andra vardagsrutiner har prioriterats högre än storstädningen. Ja, visst har jag dammsugit och hållit efter lite... men det är så lätt att flytta skräp från ett rum till ett annat för att sedan stänga dörren till skräprummet. Inte idag!

Nu är det städat.

Tanken slog mig precis att det kanske ibland är så i våra liv. Istället för att städa undan och rensa ut saker vi går och bär på i våra liv så kanske det lätt blir att man stoppar undan det någonstans och stänger dörren om det. Sann omvändelse känns lite som ett nystädat hem. Man trivs bättre helt enkelt.

Jag är lycklig!

Vår familj håller just på att gå igenom en av dom tuffaste tider vi någonsin känt av! Jag ska inte gå in på detaljer då vissa saker känns för personliga för att nämnas på en blogg. Men jag och min fru är lyckliga tillsammans, vi älskar våra barn och vi känner verkligen att Guds hand är det som för oss framåt just nu. Att min dator börjar brinna (med allt mitt jobb på) ena dagen och att jag kör på älg nästa dag hamnar bara i periferin av den situation vår familj nu befinner sig i.

Men Gud har bokstavligt besvarat våra böner och gett oss tröst i denna situation. Därmed är inte sagt att några av våra problem är lösta, utan endast att han har tröstar oss i det vi går igenom och försäkrat oss om att Han vakar över oss.

Jag har frid i mitt hjärta, jag känner mig lycklig och jag vet att Gud kommer uppfylla sitt löfte till vår familj.

Änglavakt!

Riksväg 156, riktning nordväst, strax innan Hyssna ligger jag och kör som så många gånger förr. Jag har precis gjort en omkörning och har farten uppe då jag tycker att jag ser någon stor skugga springa över vägen, ganska långt bort. Jag saktar ner lite för att kunna ha koll på vad det är. När jag kommer lite närmre ser jag att det är stort nog för att vara en älg. Men vid det här laget hade den kommit en bra bit ut på ängen. Men jag höll ändå koll på den så att den inte skulle få för sig att vända och springa tillbaks.

Någon sekund senare så ser jag älgens kompis, som också ville över vägen! ...precis där jag hade tänkt att köra. Tvärnit! Jag han se hans stora älgansikte precis framför mina lyktor på bilen, men krocken var oundviklig! Hans främre del träffade min vänstra sida på bilen och den rullade/gled upp längs sidan av min bil tills jag fick stop på bilen. Trots att jag lyckats få ner bilens hastighet blev det en rejäl smäll och det kändes kraftigt i hela bilen! Dom väger ju liksom lite grann dom där älgarna! Den lyckades dock ganska snabbt komma upp på benen igen och fortsätta sin nu något ostadiga vandring mot sina betesmarker. Troligtvis lika skärrad som jag!

Så där satt jag, med en nykrockad bil på en väg med ganska mycket trafik och vid det laget visste jag inte hur bilen såg ut efter smällen. Jag lyckades iaf ta mig till någon avfart i närheten för att ringa polisen. Jag sprang sedan tillbaks för att sätta ut en vimpel för att markera vart olyckan inträffade. När jag kom tillbaks så började jag i mörkret undersöka bilen och dom skador som hade skett. Till min stora förvåning ser jag att skadorna på bilen är minimala. Några bucklor lite här och var och en sprucken backspegel. Men det var allt! Till och med vindrutan var hel!

När jag satte mig i bilen och körde iväg ringde jag min fru och berättade vad som hade hänt... jag tror att det var först då jag egentligen förstod det inträffade. Då verkar allt adrenalin ha lugnat ner sig i kroppen och jag började inse vad som hade hänt.

Det jag inte fram tills nu förstår är hur jag lyckades stanna bilen så fort! Jag låg säkert i 90 km/h precis innan älgen knatade ut på vägen! Ändå blev det bara någon buckla eller två på bilen och en sprucken backspegel! Det går för mig inte ihop! Vindrutan borde ha blivit intryckt, Airbagen borde ha smällt upp i mitt ansikte. Bilen borde ha sett ut som ett vrak efter vad som inträffade. För att inte tala om vad som kunde hänt med både mig och älgen. Men icke! Älgens öde får jägaren bestämma, men jag kunde köra iväg som om inget hade hänt!

Jag är säker på att en ängel eller två hade lite tid över och passade på att hjälpa lilla mig idag.

Hjälp min dator brinner!

Bokstavligen 5 minuter efter det att jag publicerade mitt förra inlägg dog min dator! Svart! Poff!

Den vägrade att starta trots att jag visste att jag hade 52% av batteriet kvar. Så jag gick och satte i strömadaptern för att se om det gick att få liv i den på det sättet. Och i samma sekund börjar det spraka och ryka inne ifrån datorn. Jag ser ett orange-färgat sken inne från fläktgallret!

Sedan var den död!

Till det hela hör att den 3 år långa garantin gick ut för någon månad sedan. Vi får se hur detta slutar. Jag ska till butiken som reparerade den sist... kanske kan få någon garanti på reparationen. Det är den datorns sista hopp!

Hoppas!

Att jobba hemma!

Jag har nog världen bästa jobb!!! Flexibelt, utvecklande, utmanande och roligt på samma gång! Även om vi efter 4 år fortfarande kämpar med att få projektet att gå runt ekonomiskt så är det underbart!
Med den situation som vår familj befinner sig i just nu så är det helt otroligt vad välsignad jag känner mig att kunna jobba hemifrån. På tomten har vi en byggnad på 12 kvm som vi byggt om till ett kontor. Spotlights, soffor och en vacker bild från Tärnaby smyckar mitt lilla kontor.
Att få dom timmar då barnen är på skolan/dagis att sitta där helt ostört och sedan bara kunna plocka med sig sin bärbara dator och jobba dom två sista timmarna på dagen ifrån soffan är ljuvligt.
Känns som om Herren har välsignat mig med detta för att han visste att situationen med familjen och Lindas sjukdom skulle kräva det.

Thanksgiving över, ny vecka väntar.

Det sägs att tiden går fort då man har roligt... det stämmer lite för väl tycker jag!

Helgen är redan slut och den nya veckan smyger sig sakta på. Det har varit en underbar helg. God mat, trevligt sällskap, avkopplande stämning. Som en thanksgivinghelg med familjen ska vara.

Tror barnen har somnat... både jag och Linda sitter och knappar på våra knävärmare. Även om det var stökigt hemma när vi kom hem och det blir en hel del tvätt och städning att ta hand om i morgon så känns det som om det är något skönt med vardagen också. Har insett sista tiden att en av alla sakerna jag behöver lära mig är att njuta av vardagen... även om den är stressig, tröttsam, svår att få ihop ibland, så finns det något härligt att ta vara på varje dag. Dom sakerna ska jag försöka fokusera mer på. Så det så! :)

En sak är säkert!

En sak är säkert... att jag inte är någon bra bloggare! Även om jag tycker att det är skönt att sätta sig ner i några minuter, samla tankar om tillvaron så är det SÅ SVÅRT! Så hav tålamod (inte för att jag har några läsare, men ändå).

Just nu sitter jag i Mölndal hos min syster, vi kommer återuppliva vilande tradition genom att fira Thanksgiving! Ni vet där man äter sig proppmätt på en enorm kalkon. Detta var en tradition som upprepades årligen förr. Men för några år sedan insåg vi att alla var för "upptagna" för att ta på sig något mer än den stress som vardagen redan erbjöd. Så vi skippade ett år... och nästa... osv. Vi är nog alla fortfarande lika stressade, men vi kände nog alla att det var dags. All heder åt min syster som gick med på att husera oss i år.

Mer då? Jo, frugan har nu varit på ultraljud! Ett litet barn som sög på tummen är vad dom hittade. :) Allt såg bra ut. Värre är det med min fru.

Nu ska jag och Linda åka iväg och handla lite inför i morgon. Så vi hörs kanske... (om en månad då jag skriver nästa inlägg ;).

SNÖ!

Barnen är helt överlyckliga! DET SNÖAR! "För Jultomten kommer då det snöar, så får man presenter!" enligt Alice.

Dagen började rätt så skönt... kunde sova ut lite då barnen är lediga från skolan... det är ju fredag! Dom är lediga varje fredag.

I kväll ska vi gå på nya animerade filmen UPP. Barnen älskar att gå på bio. Vet inte om det är popcornen eller om det är bion. Oavsett vilket så är det rätt så mysigt. Vi får se om jag måste ut och byta däck på bilen innan vi åker... sommardäck! :(

Maten, tur och retur!

Det var ett litet tag sedan jag satte mina fingrar vid tangenbordet för att skriva ett inlägg. Tangeterna är flitigt använda i arbetet, men bloggandet har legat lågt. Antar att det kan finnas en viss koppling till omständigheterna i livet runtomkring. För er som inte följer min frus blogg så kan jag meddela att det har börjat ticka ett 5:e litet hjärta i familjen Karlsson! Det är dock i väldigt tidigt skede, så vi hoppas att det lilla hjärtat får chans att värma resten av våra hjärtan om sådär en 8 månader. :)

Som en naturlig följd av detta faktum så mår min fru RIKTIGT illa så gott som hela tiden! Hon har inte, ni vet, (fått tillbaks på talriken det hon redan svalt...) än. Men det för tankar till en liten rolig händelse när hon väntade Alice. Albin var kanske lite mindre än ett år. I processen av att lära sig gå. Linda sitter på hukad framför toalettstolen redo att, ja, kasta upp. Då kommer den lille Albin in på toaletten, häver sig upp vid toaletten och trycker undan mamma från sin position och börjar härma sin mammas hulkande. :D Inte ens den väldigt illamående Linda kunde då hålla sig för skratt!

Jaja, när vi ändå är inne på detta trevliga ämne om matens tur och retur så kan vi även meddela att Albin var magsjuk på sitt 6-års kalas för familjen då mormor och gammelmormor med respektive kom för att dela ut presenter. Han bokstavligen varvade presentöppnandet med spypåsen. Först trodde vi att det var något som han hade ätit, men nu när Alice också leker med spypåsen så har den teorin spolats ner. Så nu är det bara jag kvar! Håller andan.

Livet är fullt av utmaningar (och tvätthögar)!

Livet är fullt av utmaningar! Just nu är min utmaning tvätthögen som växer... det är inte berget med smutstvätt som växer... utan ren tvätt som ska vikas. Det är lätt att kasta in tvätten i tvättmaskinen och flytta över till torktumlaren... men att vika krävs att man avsätter tid! Tid är en bristvara. Så nu sitter jag och skriver om det i stället för att verkligen göra något åt saken! :|

Inser nu att vi pratade om just det i Söndagsskolan i söndags... ibland så är det bra att sitta i grupp och diskutera om saker som ska göras. Ibland är det rent av fel och sätta sig ner och diskutera vad som ska göras istället för att verkligen GÖRA det som ska göras. Så nu måste jag fortsätta jobba för att sedan ta tag i tvätthögen!

Mirakel

Jahopp, det var ett tag sedan jag skrev... det har hänt MYCKET sedan sist. Livet tuffar på i sin vanliga X2000 hastighet. Så snabbt att man inte ens hinner sätta sig ner i några minuter för att skriva ett litet blogginlägg! Men rätt som det är... så är det som om tiden stannar till i livet och Herren visar som en liten flik av himmelen! Jag har förstått att det finns dom som säger att tiden för mirakel är förbi och att det var något som bara skedde förr i tiden, men jag hävdar motsatsen! Det sker mirakel i allra högsta grad även nu för tiden! Dock är vissa av dessa erfarenheter så personliga så att lägga ut dem på en blogg känns än så länge för personligt. Så i detta fallet får det räcka med att säga att Gud utför mirakel även i dessa dagar.

Idag, efter kyrkan, var vi inbjudna på surströmmingsskiva hos några bekanta i byn... mycket trevligt! Jag har nu inte bara lärt mig att äta surströmming, jag har lärt mig att rensa den! Men den har ju en liten eftersmak som sitter kvar i timmar efteråt, även om jag bara åt en enda! Antar att jag för frugans skull får ställa en flaska SB12 bredvid sängen och gurglar varannan timma! :)

Ska försöka göra det till en tidig kväll ikväll! Ny vecka väntar... nya utmaningar!

Livets skola

Livet har sina utmaningar... känner av några av dom just nu. Men jag antar att det är ännu en lektion i livets skola. Att ha ett evigt perspektiv på livet är till väldigt stor tröst och styrka i dessa ibland tuffa livets lektioner. Att veta att det finns ett större syfte med livet än att bara se sig själv, här och nu, i någon sorts bubbla.

Känner mig även välsignad med att ha fått många goda lärare på vägen. Speciellt tänker jag på goda föräldrar, som har visat mig vilka vägar som är dom bästa vägarna att ta. Dom har inte tvingat mig att göra några vägval någonstans utan dom har istället med kärlek hjälpt mig att förstå konsekvenserna av vägval. På så sätt har jag kunnat utveckla en egen förmåga att förstå och välja vilka vägar jag vill vandra på i mitt liv.

President Eyring rocks!!!

Som den stora Applenörd jag är, kan jag inte låta bli att posta denna härliga och humoristiska story! Mitt redan stora beundran över President Eyring och hans ödmjuka exempel bekräftades ännu mer när jag läste om hur han drar ut sin iPhone och skojar till det med åhörarna på Dixie State College. Läs mer här.

Hemförråd

I söndags så hade vi en härlig lektion i Söndagsskolan... om årsförråd. Jag insåg lite då att det finns lite att jobba på där. Så idag har jag varit iväg och köpt upp nästan alla affärens paket med HavreFras! Dom hade iofs inte så många... men det blev iaf nästan 5 kg havrefras... så om något händer nu så har iaf barnen frukost och kvällsmat i någon månad framåt. Egentligen behöver vi långt mer av den varan, men Rom byggdes inte på en dag.

Det blev ett 50-tal sånna där 2dl saftpaket också. :)

Vi har dock insett att vi ligger lite dumt till i vår matbudget denna månaden... men vi får se om vi lyckas få med något mer till årsförrådet innan månaden är slut. Får se vad vi hittar på nästa månad att bunkra upp. :)

Kyrkan (Jesu Kristi Kyrka eller mormonkyrkan som den även kallas) har sedan lång tid tillbaka rekommenderat och uppmanat alla medlemmar att införskaffa och underhålla ett så kallat årsförråd. Det är för att vi ska kunna klara oss under svåra tider eller om något oväntat händer familjen, det kan vara vad som helst. Man vet aldrig om framtiden, därför tycker jag att det känns rätt att spara inför en regnig dag.

Annars har det varit en bra dag... mycket på jobbet! But what else is new?! :) Tufft att hinna med allt just nu. Barnen, hemmet och dessutom jobbet som kräver mycket av mig... så är det svårt att hålla allt i luften på samma gång. Men antar att man bara kan göra sitt allra bästa och lita på att Herren hjälper en med resten.

Uppe för sent, igen!

Jaha, då sitter man här, 2 timmar efter att jag borde ha lagt mig. Ska upp tidigt... men när fick det mig att gå och lägga mig i tid senast? :)

Har haft våra missionärer på middag idag. En av missionärerna fyllde år idag och hade sin första födelsedag hemifrån. Vi gjorde dock vårt bästa för att få honom att känna sig så "hemma" som det går när man är på en annan kontinent med ett nytt språk. Vi hade kul och dom för alltid anden med sig in i vårt hem när dom kommer.

Min fru har tufft med sina smärtor och kunde inte följa med oss till kyrkan idag heller. :(
Med Biskopens tillåtelse så välsignade och delade missionärerna ut sakramentet (nattvarden) till min fru i vårt hem. Det var en otroligt fin känsla att få uppleva en så helig sak i sitt hem. Den helige Anden vittnade i mitt hjära att detta är något som är instiftat av Kristus själv, för att vi alltid ska minnas honom och ha hans ande med oss. Att då ha två representanter för Jesus Kristus i sitt hem och utföra denna heliga förordning, att välsigna brödet och vattnet var mäktigt.

Ny dag väntar i morgon... nya utmaningar på jobbet. Det vore dumt att gå och lägga sig sent då ellerhur!?!? :)

Lycklig att jag har ett jobb i dessa tider!

Jag älskar min familj!

Jag älskar verkligen min familj! Min underbara fru, Linda! Dom underbaraste barnen i hela världen, Albin och Alice.

Min högsta önska är att få vara med dom i evigheten! Jag tror inte att allt blir svart när vi dör, jag tror inte heller att dom familjeband som vi har i detta livet är begränsade till detta livet. Jag och min fru är gifta i ett tempel (mormontempel som det ofta kan kallas). Där gifte vi oss, inte bara tills döden skiljer oss åt. Utan vi gifte oss för tid och all evighet! Det är ett perspektiv som är utöver denna tidsbegränsning som vi är bunda till. Våra barn tillhör oss för evigt. :)

Själv har jag en syster som gick bort i plötslig spädbarnsdöd när jag var 8 år gammal... jag vet att jag kommer träffa henne igen. Hon finns! Kanske inte med oss just nu, men hon finns. Och jag ser fram emot att få lära känna henne då vi får träffas igen.

Dom största frågorna i världen idag är: Vem är jag? Vart kommer jag ifrån? Och vart är jag på väg?

Jag anser mig veta svaren på dessa frågor, däremot kan jag inte svara på dom i ett enda inlägg i denna blogg. Men jag hoppas genom denna blogg kunna i sakta tempo och genom livserfarenheter hjälpa att besvara dessa frågor. Om någon, någon gång kan finna tröst eller glädje i det jag skriver... desto bättre. Annars så kommer jag säkerligen att stärka mig själv. Och det är ju alltid något! :)

Dags att bära tillbaks Albin, 5 år tillbaks till sin säng... för att sedan sova. (Han har en tendens att vakna mitt i natten och vilja ha en kram, för att sedan somna i vår säng och sparkas lite i sömnen... :)

Test från telefonen...

Tydligen ska det gå att blogga från min iPhone. Spännande.

Kan du läsa detta? Success!

Hello world!

Jag, som aldrig tänkt att starta en blogg!