Uppe för sent, igen!

Jaha, då sitter man här, 2 timmar efter att jag borde ha lagt mig. Ska upp tidigt... men när fick det mig att gå och lägga mig i tid senast? :)

Har haft våra missionärer på middag idag. En av missionärerna fyllde år idag och hade sin första födelsedag hemifrån. Vi gjorde dock vårt bästa för att få honom att känna sig så "hemma" som det går när man är på en annan kontinent med ett nytt språk. Vi hade kul och dom för alltid anden med sig in i vårt hem när dom kommer.

Min fru har tufft med sina smärtor och kunde inte följa med oss till kyrkan idag heller. :(
Med Biskopens tillåtelse så välsignade och delade missionärerna ut sakramentet (nattvarden) till min fru i vårt hem. Det var en otroligt fin känsla att få uppleva en så helig sak i sitt hem. Den helige Anden vittnade i mitt hjära att detta är något som är instiftat av Kristus själv, för att vi alltid ska minnas honom och ha hans ande med oss. Att då ha två representanter för Jesus Kristus i sitt hem och utföra denna heliga förordning, att välsigna brödet och vattnet var mäktigt.

Ny dag väntar i morgon... nya utmaningar på jobbet. Det vore dumt att gå och lägga sig sent då ellerhur!?!? :)

Lycklig att jag har ett jobb i dessa tider!

Jag älskar min familj!

Jag älskar verkligen min familj! Min underbara fru, Linda! Dom underbaraste barnen i hela världen, Albin och Alice.

Min högsta önska är att få vara med dom i evigheten! Jag tror inte att allt blir svart när vi dör, jag tror inte heller att dom familjeband som vi har i detta livet är begränsade till detta livet. Jag och min fru är gifta i ett tempel (mormontempel som det ofta kan kallas). Där gifte vi oss, inte bara tills döden skiljer oss åt. Utan vi gifte oss för tid och all evighet! Det är ett perspektiv som är utöver denna tidsbegränsning som vi är bunda till. Våra barn tillhör oss för evigt. :)

Själv har jag en syster som gick bort i plötslig spädbarnsdöd när jag var 8 år gammal... jag vet att jag kommer träffa henne igen. Hon finns! Kanske inte med oss just nu, men hon finns. Och jag ser fram emot att få lära känna henne då vi får träffas igen.

Dom största frågorna i världen idag är: Vem är jag? Vart kommer jag ifrån? Och vart är jag på väg?

Jag anser mig veta svaren på dessa frågor, däremot kan jag inte svara på dom i ett enda inlägg i denna blogg. Men jag hoppas genom denna blogg kunna i sakta tempo och genom livserfarenheter hjälpa att besvara dessa frågor. Om någon, någon gång kan finna tröst eller glädje i det jag skriver... desto bättre. Annars så kommer jag säkerligen att stärka mig själv. Och det är ju alltid något! :)

Dags att bära tillbaks Albin, 5 år tillbaks till sin säng... för att sedan sova. (Han har en tendens att vakna mitt i natten och vilja ha en kram, för att sedan somna i vår säng och sparkas lite i sömnen... :)

Test från telefonen...

Tydligen ska det gå att blogga från min iPhone. Spännande.

Kan du läsa detta? Success!

Hello world!

Jag, som aldrig tänkt att starta en blogg!