Jag älskar verkligen min familj! Min underbara fru, Linda! Dom underbaraste barnen i hela världen, Albin och Alice.Min högsta önska är att få vara med dom i evigheten! Jag tror inte att allt blir svart när vi dör, jag tror inte heller att dom familjeband som vi har i detta livet är begränsade till detta livet. Jag och min fru är gifta i ett tempel (mormontempel som det ofta kan kallas). Där gifte vi oss, inte bara tills döden skiljer oss åt. Utan vi gifte oss för tid och all evighet! Det är ett perspektiv som är utöver denna tidsbegränsning som vi är bunda till. Våra barn tillhör oss för evigt. :)
Själv har jag en syster som gick bort i plötslig spädbarnsdöd när jag var 8 år gammal... jag vet att jag kommer träffa henne igen. Hon finns! Kanske inte med oss just nu, men hon finns. Och jag ser fram emot att få lära känna henne då vi får träffas igen.
Dom största frågorna i världen idag är: Vem är jag? Vart kommer jag ifrån? Och vart är jag på väg?
Jag anser mig veta svaren på dessa frågor, däremot kan jag inte svara på dom i ett enda inlägg i denna blogg. Men jag hoppas genom denna blogg kunna i sakta tempo och genom livserfarenheter hjälpa att besvara dessa frågor. Om någon, någon gång kan finna tröst eller glädje i det jag skriver... desto bättre. Annars så kommer jag säkerligen att stärka mig själv. Och det är ju alltid något! :)
Dags att bära tillbaks Albin, 5 år tillbaks till sin säng... för att sedan sova. (Han har en tendens att vakna mitt i natten och vilja ha en kram, för att sedan somna i vår säng och sparkas lite i sömnen... :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar