Minisemester

Både jag och min fru kände att vi behövde komma iväg lite... vi kollade på massor av alternativ för att komma till något lite varmare ställe. Vi insåg dock (lite motvilligt) att vi inte riktigt hade råd att lägga 15-20 000 på att åka iväg hela familjen. Jobbigt! Men samma dag som vi fattat detta vuxna beslut damp det ner ett erbjudande från Coop att åka på kryssning till Tallin 2 vuxna + 2 barn för 2100:-.

Tog inte många sekunder för oss att bestämma oss! Fönsterhytt på båten var en självklarhet med 2 små nyfikna barn (och en pappa med barnasinnet i behåll). Dubbel de Lux rum på Spa-hotellet med 2 soffor, platt-tv och 2 extrasängar för barnen! Poolerna och bubbelpoolerna var av högsta klass.

Och vi fick bara vara! Superhärligt!

Det blev lite tufft för frugan att transportera sin gravida kropp (med kronisk smärta som extra bagage) mellan dom olika transportmedlen... men hon klarade det! Mycket tack vare att barnen skötte sig som små änglar under hela resan och verkar ha haft riktigt roligt!

Men som en liten automatisk följd av att man slappnar av efter en längre period av stress så började jag insjukna i bilen på väg hem. Så nu sitter jag med en sprängande huvudvärk och en rinnande näsa. Men det var värt det!

Min hjälte!

Denna går ut till min fru! Hon är en hjälte! Hon gör det största någon kan göra!

Inte nog med att hon avstår från sin medicin för att minimera riskerna för vårt barn... hon gör det trots att riskerna numera är minimerade (såhär sent i graviditeten).

Inte nog med att hon står ut med smärta... hon står ut med kraftig smärta i nacke, axlar, armar, rygg, ländrygg, becken och ben (har säkert glömt några platser).

Inte nog med att hon tar sig upp ur sängen... hon tar sig upp efter att ha sovit ibland så lite som 2-3 timmar och legat vaken resten av natten på grund av några eller alla ovanståend smärtor.

Inte nog med att hon biter ihop för att många gånger dölja sin smärta... hon delar ofta med sig av sitt leende!

Min fru gör något av det största och någon kan göra. Och hon gör det frivilligt!

Hon visste redan innan hon valde att bli gravid att det skulle bli en tuffa nio månader, ändå valde hon att osjälviskt ge av sig själv för att någon annan också ska få liv.

Linda, min fru, du är min hjälte!

Hej igen.

Ja, jag vet... det var över en månad sedan jag skrev på min lilla blogg. Men det kanske är lite talande i sig och påvisar lite hur mycket som har hänt i livet. Bloggen kanske inte det första jag tänkte på då jag får några minuter över. Tänkte därför bara snabbt sticka in huvudet.

Väldigt mycket har hänt... många orosmoment som vi hade strax före jul är nu lösta. Bland annat så fick vi efter många, många, MÅNGA "om och men" försäkringskassan att acceptera Lindas sjukpenning. Ord kan inte beskriva den lättnad som detta innebar 2 dagar före jul! Eftersom hon inte fått ett öre sedan augusti då hon blev sjuk så blev det en väldigt efterlängtad summa pengar som damp ner i mellandagarna. Dessutom kan hon nu vara sjuk utan att ligga sömnlös på nätterna och våndas över vår familjs ekonomi med tanke på att hon omöjligt skulle kunna jobba i sitt tillstånd. Och sist men inte minst kommer hon inte nollas i systemet, vilket hade inneburit att hon inte fått ut ett öre i mammapenning efter det att barnet fötts heller. ENORM LÄTTNAD.

Bilen är lagad efter min lilla träff med en älg, datorn jag skriver på just nu är av senaste model tack vare den lilla "datorbrand" som besökte min förra. Så dom flesta saker som hände där strax före jul har återställts och i vissa fall till det bättre.

En sak som inte blivit bättre är min förmåga att gå och lägga mig i tid... därför är nu klockan 2.07 och jag tänkte stänga locket på datorn. :)

God natt.