Änglavakt!

Riksväg 156, riktning nordväst, strax innan Hyssna ligger jag och kör som så många gånger förr. Jag har precis gjort en omkörning och har farten uppe då jag tycker att jag ser någon stor skugga springa över vägen, ganska långt bort. Jag saktar ner lite för att kunna ha koll på vad det är. När jag kommer lite närmre ser jag att det är stort nog för att vara en älg. Men vid det här laget hade den kommit en bra bit ut på ängen. Men jag höll ändå koll på den så att den inte skulle få för sig att vända och springa tillbaks.

Någon sekund senare så ser jag älgens kompis, som också ville över vägen! ...precis där jag hade tänkt att köra. Tvärnit! Jag han se hans stora älgansikte precis framför mina lyktor på bilen, men krocken var oundviklig! Hans främre del träffade min vänstra sida på bilen och den rullade/gled upp längs sidan av min bil tills jag fick stop på bilen. Trots att jag lyckats få ner bilens hastighet blev det en rejäl smäll och det kändes kraftigt i hela bilen! Dom väger ju liksom lite grann dom där älgarna! Den lyckades dock ganska snabbt komma upp på benen igen och fortsätta sin nu något ostadiga vandring mot sina betesmarker. Troligtvis lika skärrad som jag!

Så där satt jag, med en nykrockad bil på en väg med ganska mycket trafik och vid det laget visste jag inte hur bilen såg ut efter smällen. Jag lyckades iaf ta mig till någon avfart i närheten för att ringa polisen. Jag sprang sedan tillbaks för att sätta ut en vimpel för att markera vart olyckan inträffade. När jag kom tillbaks så började jag i mörkret undersöka bilen och dom skador som hade skett. Till min stora förvåning ser jag att skadorna på bilen är minimala. Några bucklor lite här och var och en sprucken backspegel. Men det var allt! Till och med vindrutan var hel!

När jag satte mig i bilen och körde iväg ringde jag min fru och berättade vad som hade hänt... jag tror att det var först då jag egentligen förstod det inträffade. Då verkar allt adrenalin ha lugnat ner sig i kroppen och jag började inse vad som hade hänt.

Det jag inte fram tills nu förstår är hur jag lyckades stanna bilen så fort! Jag låg säkert i 90 km/h precis innan älgen knatade ut på vägen! Ändå blev det bara någon buckla eller två på bilen och en sprucken backspegel! Det går för mig inte ihop! Vindrutan borde ha blivit intryckt, Airbagen borde ha smällt upp i mitt ansikte. Bilen borde ha sett ut som ett vrak efter vad som inträffade. För att inte tala om vad som kunde hänt med både mig och älgen. Men icke! Älgens öde får jägaren bestämma, men jag kunde köra iväg som om inget hade hänt!

Jag är säker på att en ängel eller två hade lite tid över och passade på att hjälpa lilla mig idag.