Thanksgiving över, ny vecka väntar.

Det sägs att tiden går fort då man har roligt... det stämmer lite för väl tycker jag!

Helgen är redan slut och den nya veckan smyger sig sakta på. Det har varit en underbar helg. God mat, trevligt sällskap, avkopplande stämning. Som en thanksgivinghelg med familjen ska vara.

Tror barnen har somnat... både jag och Linda sitter och knappar på våra knävärmare. Även om det var stökigt hemma när vi kom hem och det blir en hel del tvätt och städning att ta hand om i morgon så känns det som om det är något skönt med vardagen också. Har insett sista tiden att en av alla sakerna jag behöver lära mig är att njuta av vardagen... även om den är stressig, tröttsam, svår att få ihop ibland, så finns det något härligt att ta vara på varje dag. Dom sakerna ska jag försöka fokusera mer på. Så det så! :)

En sak är säkert!

En sak är säkert... att jag inte är någon bra bloggare! Även om jag tycker att det är skönt att sätta sig ner i några minuter, samla tankar om tillvaron så är det SÅ SVÅRT! Så hav tålamod (inte för att jag har några läsare, men ändå).

Just nu sitter jag i Mölndal hos min syster, vi kommer återuppliva vilande tradition genom att fira Thanksgiving! Ni vet där man äter sig proppmätt på en enorm kalkon. Detta var en tradition som upprepades årligen förr. Men för några år sedan insåg vi att alla var för "upptagna" för att ta på sig något mer än den stress som vardagen redan erbjöd. Så vi skippade ett år... och nästa... osv. Vi är nog alla fortfarande lika stressade, men vi kände nog alla att det var dags. All heder åt min syster som gick med på att husera oss i år.

Mer då? Jo, frugan har nu varit på ultraljud! Ett litet barn som sög på tummen är vad dom hittade. :) Allt såg bra ut. Värre är det med min fru.

Nu ska jag och Linda åka iväg och handla lite inför i morgon. Så vi hörs kanske... (om en månad då jag skriver nästa inlägg ;).

SNÖ!

Barnen är helt överlyckliga! DET SNÖAR! "För Jultomten kommer då det snöar, så får man presenter!" enligt Alice.

Dagen började rätt så skönt... kunde sova ut lite då barnen är lediga från skolan... det är ju fredag! Dom är lediga varje fredag.

I kväll ska vi gå på nya animerade filmen UPP. Barnen älskar att gå på bio. Vet inte om det är popcornen eller om det är bion. Oavsett vilket så är det rätt så mysigt. Vi får se om jag måste ut och byta däck på bilen innan vi åker... sommardäck! :(

Maten, tur och retur!

Det var ett litet tag sedan jag satte mina fingrar vid tangenbordet för att skriva ett inlägg. Tangeterna är flitigt använda i arbetet, men bloggandet har legat lågt. Antar att det kan finnas en viss koppling till omständigheterna i livet runtomkring. För er som inte följer min frus blogg så kan jag meddela att det har börjat ticka ett 5:e litet hjärta i familjen Karlsson! Det är dock i väldigt tidigt skede, så vi hoppas att det lilla hjärtat får chans att värma resten av våra hjärtan om sådär en 8 månader. :)

Som en naturlig följd av detta faktum så mår min fru RIKTIGT illa så gott som hela tiden! Hon har inte, ni vet, (fått tillbaks på talriken det hon redan svalt...) än. Men det för tankar till en liten rolig händelse när hon väntade Alice. Albin var kanske lite mindre än ett år. I processen av att lära sig gå. Linda sitter på hukad framför toalettstolen redo att, ja, kasta upp. Då kommer den lille Albin in på toaletten, häver sig upp vid toaletten och trycker undan mamma från sin position och börjar härma sin mammas hulkande. :D Inte ens den väldigt illamående Linda kunde då hålla sig för skratt!

Jaja, när vi ändå är inne på detta trevliga ämne om matens tur och retur så kan vi även meddela att Albin var magsjuk på sitt 6-års kalas för familjen då mormor och gammelmormor med respektive kom för att dela ut presenter. Han bokstavligen varvade presentöppnandet med spypåsen. Först trodde vi att det var något som han hade ätit, men nu när Alice också leker med spypåsen så har den teorin spolats ner. Så nu är det bara jag kvar! Håller andan.

Livet är fullt av utmaningar (och tvätthögar)!

Livet är fullt av utmaningar! Just nu är min utmaning tvätthögen som växer... det är inte berget med smutstvätt som växer... utan ren tvätt som ska vikas. Det är lätt att kasta in tvätten i tvättmaskinen och flytta över till torktumlaren... men att vika krävs att man avsätter tid! Tid är en bristvara. Så nu sitter jag och skriver om det i stället för att verkligen göra något åt saken! :|

Inser nu att vi pratade om just det i Söndagsskolan i söndags... ibland så är det bra att sitta i grupp och diskutera om saker som ska göras. Ibland är det rent av fel och sätta sig ner och diskutera vad som ska göras istället för att verkligen GÖRA det som ska göras. Så nu måste jag fortsätta jobba för att sedan ta tag i tvätthögen!

Mirakel

Jahopp, det var ett tag sedan jag skrev... det har hänt MYCKET sedan sist. Livet tuffar på i sin vanliga X2000 hastighet. Så snabbt att man inte ens hinner sätta sig ner i några minuter för att skriva ett litet blogginlägg! Men rätt som det är... så är det som om tiden stannar till i livet och Herren visar som en liten flik av himmelen! Jag har förstått att det finns dom som säger att tiden för mirakel är förbi och att det var något som bara skedde förr i tiden, men jag hävdar motsatsen! Det sker mirakel i allra högsta grad även nu för tiden! Dock är vissa av dessa erfarenheter så personliga så att lägga ut dem på en blogg känns än så länge för personligt. Så i detta fallet får det räcka med att säga att Gud utför mirakel även i dessa dagar.

Idag, efter kyrkan, var vi inbjudna på surströmmingsskiva hos några bekanta i byn... mycket trevligt! Jag har nu inte bara lärt mig att äta surströmming, jag har lärt mig att rensa den! Men den har ju en liten eftersmak som sitter kvar i timmar efteråt, även om jag bara åt en enda! Antar att jag för frugans skull får ställa en flaska SB12 bredvid sängen och gurglar varannan timma! :)

Ska försöka göra det till en tidig kväll ikväll! Ny vecka väntar... nya utmaningar!

Livets skola

Livet har sina utmaningar... känner av några av dom just nu. Men jag antar att det är ännu en lektion i livets skola. Att ha ett evigt perspektiv på livet är till väldigt stor tröst och styrka i dessa ibland tuffa livets lektioner. Att veta att det finns ett större syfte med livet än att bara se sig själv, här och nu, i någon sorts bubbla.

Känner mig även välsignad med att ha fått många goda lärare på vägen. Speciellt tänker jag på goda föräldrar, som har visat mig vilka vägar som är dom bästa vägarna att ta. Dom har inte tvingat mig att göra några vägval någonstans utan dom har istället med kärlek hjälpt mig att förstå konsekvenserna av vägval. På så sätt har jag kunnat utveckla en egen förmåga att förstå och välja vilka vägar jag vill vandra på i mitt liv.