Denna går ut till min fru! Hon är en hjälte! Hon gör det största någon kan göra!Inte nog med att hon avstår från sin medicin för att minimera riskerna för vårt barn... hon gör det trots att riskerna numera är minimerade (såhär sent i graviditeten).
Inte nog med att hon står ut med smärta... hon står ut med kraftig smärta i nacke, axlar, armar, rygg, ländrygg, becken och ben (har säkert glömt några platser).
Inte nog med att hon tar sig upp ur sängen... hon tar sig upp efter att ha sovit ibland så lite som 2-3 timmar och legat vaken resten av natten på grund av några eller alla ovanståend smärtor.
Inte nog med att hon biter ihop för att många gånger dölja sin smärta... hon delar ofta med sig av sitt leende!
Min fru gör något av det största och någon kan göra. Och hon gör det frivilligt!
Hon visste redan innan hon valde att bli gravid att det skulle bli en tuffa nio månader, ändå valde hon att osjälviskt ge av sig själv för att någon annan också ska få liv.
Linda, min fru, du är min hjälte!
En tårögd fru har precis läst detta fina inlägg! Tack min älskade man för allt detta lovordande :)
SvaraRaderaBarn är en stark drivkraft. :) Jag är gravid för andra gången och tvekade inte en sekund trots en massa krämpor p.g.a. tidigare förlamningssjukdom och diverse knep och knåp jag råkat ut för efter det. :)
SvaraRadera